Direktlänk till inlägg 19 juni 2011

Alla känslorna på en och samma gång.

Av Linnea Andersson - 19 juni 2011 12:31

Nu säger jag hej igen för typ 1000:de gången, nu hoppas jag verkligen att jag ska stanna längre än en dag. Jag kände att jag vill börja blogga nu, få kunna skriva av mig lite om vad som händer i mina dagar och massor om vad som har hänt tiden då jag inte bloggade. Jag har hunnit med mycket känns det som. Både bra och dåliga saker dock.

Jag vet inte riktigt hur långt bak jag ska gå? Kanske det tråkigaste och jobbigaste som har hänt... Nämligen min älskade häst Inter.. Han har varit skadad en längre tid nu och jag har alltså inte fått rida eller tävla på hela tiden.

Det började den veckan när vi hade prao, Inter och i samband med att han har växt så pass mycket ( han är ju bara 4 år) så har det blivit en felbelastning. Jag såg att han haltade på vänster fram och vi tog ut en veterinär så att kunde avgöra vad vi skulle göra. Han tyckte att vi skulle låta honom vila i c:a en vecka (inter hade redan vilat ungefär en vecka då eftersom det tog tid att få någon tid av veterinären), så två veckor fick han vila och därefter slutade han halta. Jag började rida honom så smått igen och vi började träna som vanligt igen, jag tävlade en gång och var på två pay and jumps och det gick hur bra som helst. Sedan en dag när jag skulle ta in Inter från hagen - innan en hoppträning tror jag det var - så haltade väldigt tydligt på höger fram. Jag kunde såklart inte hoppträna honom så mamma ringde till våran veterinär. Han trodde det var kotledsinflamation i båda frambenen och tyckte att vi skulle släppa honom på bete och låta honom vila i 6 - 10 veckor... Men det andra alternativet var att åka till en klinik och få honom röntgad och kolla upp om det verkligen var kotledsinflamation. Vi valde det andra alternativet och det visade sig vara en s.k fissur (stadiet innan fraktur) på höger fram. Inter blev gipsad och boxvila i 1 vecka + ett återbesök veckan därpå. Varje dag gick jag upp tidigare på morgnarna för att kunna ta ut honom så han fick beta innan jag åkte till skolan och varje dag när jag kom hem efter skolan fick han också komma ut i någon timme när jag höll honom. För varje dag som gick blev han vildare och vildare, överskottsenergi tror jag :P men det gick bra i alla fall. Sedan dess har vi varit på två återbesök hos Ulrike och det är på bättringsvägen, han har blivit fri från gipset och han får gå i hage normalt igen, nu ska hans knän bara stärkas igen och jag får börja skritta och trava honom om ungefär 2 dagar vilket känns så underbart skönt! Tänk så lite som kan bli så mycket.. Jag tackar gud för att vi åkte till Ulrike i stället för att släppa honom på bete.. Annars hade han inte varit bra nu.

Nu undrar ni kanske om jag inte har ridit på hela denna tiden? Jo, det har jag. Jag rider en häst till en som ska sälja henne. Hon är 10 år e. Rambo. Lite åt dressyrhållet men kan helt klart hoppa. :) Tror jag slänger in några bilder på henne snart :) väldigt flashig trav i alla fall!

Så slutpratat om hästarna nu, det har hänt mycket annat också. Jag har varit och shoppat ett antal gånger med Maja :) Jag och maja gjorde en väldigt spontan och oväntad sak några dagar innan skolavlutningen.. Vår skola brukar alltid ha en melodifestival för högstadiet innan skolavslutningen och när det bara återstod ungefär 20 minuter av melodifestivalen bestämde sig jag och maja för att gå upp och sjunga :) och det gjorde vi, det var något av det roligaste jag gjort... Tur att vi kunde texten ganska bra i alla fall. Ett minne för livet helt klart <3

Jag och maja när vi sjunger :P